Godkänn kakor
Vi använder oss av kakor (cookies) för att vår webbplats ska fungera bra för dig. De används även för webbanalys i syfte att hjälpa oss att förbättra våra tjänster.
Så använder vi cookies
Mälarhöjdens Simsällskap är en anrik klubb som hunnit fylla 80 år. Aspudden, Bredäng, Västertorp, Forsgrenska, Liljeholmen, Skärholmen ... vi har simmat i de flesta hallar längs röda linjen.
Men när allt startade för 80 år sedan var det Mälarhöjdsbadet som var basen. Nybyggt och med imponerande hopptorn av trä.
Redan de första åren arrangerade vi Kungshattsimmet tillsammans med Dagens Nyheter. 1943 stod 4 000 åskådare längs stränderna och hejade. Känns nästan osannolikt och överdrivet - men så poppis var simsporten på den tiden.
Vår historia börjar med en badplats: Mälarhöjdsbadet. Det nämns första gången i en svensk tidning 1932. Enligt Svenska Dagbladet bedrivs “vattenkonster” på platsen. Men vad är det för plats? Då finns inte förorten Bredäng utan Mälarhöjdsbadet ligger omgivet av stora skogar samt en och annan gård. Badgästerna kommer vandrande på stigen från Mälarhöjden. En riktig anläggning med bryggor och paviljong uppförs 1937.
Idag är det en självklarhet att alla vuxna ska kunna simma. Så var det inte förr. Många drunknade i onödan. 1934 införs därför Simborgarmärket och året efter grundas Simfrämjandet. Allt för att sprida simkunnigheten till hela befolkningen. Dagens Nyheter och andra tidningar driver kampanjer över flera sidor och listar alla platser där man kan ta sitt märke. En av dessa platser är Mälarhöjdsbadet.
Sommaren 1941 är det “promovering” på stranden för magistrar och kandidater, alltså de mer avancerade simmärkena. Under ceremonien väcks ett förslag om att bilda en ny simklubb, knuten till badet. Rektor Ottesen, som håller i tillställningen, frågar församlingen om det är en god idé och förslaget fick “allmän uppslutning”.
Den 24 oktober 1941 samlas några män och kvinnor i Mälarhöjdens folkskola. Överläraren har gett dem tillstånd att samlas i handarbetssalen för ett sammanträde. Gruppen leds av aktuarien Albin Lindquist på Båtmansklevet i Mälarhöjden, som tillsammans med herrarna Runestedt och Holmström utgör en interim styrelse. Mötet öppnas, stadgarna antas och därmed har en ny simklubb sett dagens ljus. Årsavgiften bestäms till 1 kr per medlem. Unga och gamla betalar 50 öre.
Klubben växer snabbt. Redan den första sommaren anmäler 60 medlemmar sitt intresse. Ett år senare är medlemsantalet uppe i 101. Hur kunde det öka så snabbt? En orsak är att simning och märkestagning är i ropet i alla tidningar. En annan orsak är styrelsens driftighet. Aftonbladet rapporterar om detta: “Propaganda skall bedrivas bland skolungdomen och de campingfamiljer som brukar bo i tält på Stockholms stads friluftsområde invid Mälarhöjdsbadet.”
Campingfamiljer vid Mälarhöjdsbadet? Ja på den tiden var badet inte inklämt mellan vägar och förorter. Det låg avskilt. Skogarna omkring klassades som friluftsområde. Hit valde många Stockholmare att förlägga sin semester på sommaren. Därför kunde MSS med framgång rekrytera nya simmare bland campingbarnen. En av dessa var Gunilla Eriksson som enligt klubbens anteckningar “var en sällsynt talang i frisim och duktig även på bröst”. Tyvärr satte astma stopp för Gunillas fortsatta karriär i bassängen. Hon flyttade sedan till Frankrike.
Bilderna från den första tiden visar inte bara kämpande simmare i vattnet, utan också unga människor som sitter i sanden, njuter av solen och pratar. En roddbåt glider runt för att bevaka att ingen försvinner
för länge under ytan. På trappan till strandpaviljongen står kommunens badmästare och ler mot kameran. Somrarna på 1940-talet är livsstil, sommarnöje och idrott i skön förening.
Den 28 juli 1878 hoppade hattmakare Carl Fredrik Longström i vattnet vid Kungshatt och simmade sträckan en gammal svensk mil med målgång centralt i Stockholm vid sjöporten till Strömsborg. Det tog flera timmar och bravaden startade en tradition av långsimningar från ön. Troligen var det därför det driftiga gänget i MSS-styrelsen redan under klubbens andra år 1942 fick för sig att ordna en riktig simkapptävling i farleden.
Inför sommaren 1943 lyckas MSS locka med Dagens Nyheter som partner. Nu tar planeringen fart på allvar. Inbjudan skickas ut till länets klubbar. Inför tävlingen håller MSS styrelsemöten varje vecka. Roddbåtar införskaffas. Flottan kontaktas för att låna en “8huggare”, en militär patrullbåt med plats för 4 par åror. Redaktör Bolling på DN tar fram affischer. Ångbåtsbolaget ENA kontaktas för transport av simmare. Mjölk, kaffe och högtalare införskaffas.
Träningsprogrammen från de första åren uppvisar en blandad kompott: 100 meter fritt, herrar. 50 meter fritt, damer. Raka hopp, herrar. Raka hopp, damer. 50 meter fritt, pojkar. 200 meter bröstsim, herrar. 100 meter bröstsim damer. Andra kvällar är det poloträning, 7klubbtävling och kandidat och magisterprov.
De ibland våghalsiga simhoppen skedde från det torn i flera våningar som klubben förmådde kommunen att bygga i mitten av 40-talet.
På 70-talet är det inte tal om polo eller simhopp längre. Däremot sker en hård träning i simsätten rygg, bröst, crawl och fjäril.
Simmaren Maud “Mållan” Svensson skriver i ett brev till Aftonbladets barnsida Kluringen 21 januari 1982: “Det är roligt. Jag simmar i A-gruppen men jag har haft krångel med en muskel i ryggen så jag har inte kunnat träna på ett tag ... När vi är i uppbyggnadsperioden kör vi 5 000 6 000 m per dag ... Det är jättejobbigt. Jag har ett klubbrekord på 100 m fjäril. Tiden är 1.24,7. Min syrra hade det rekordet tidigare. Jag ärver inte bara skor och kläder, jag ärver klubbrekord också.”
Mälarhöjden har alltid varit en klubb för både unga och gamla. Under 1990-talet var det verksamhet sju dagar i veckan. Från simskola till vuxenträning, så kallad masterssimning. Simmare som Marie Holmberg och Helena Bockner började som barn i klubben och simmade masters långt in på 2000-talet.
Nura Memic är en annan MSS:are som varit med sedan barnsben. Hon började på simskolan och blev till slut samordnande tränare i klubben. På bildens tillsammans med chefstränare Anders Lidblom.
MSS är redan från starten en förening där fester och humor står i centrum. Under promoveringarna på 40-talet fanns det ofta en orkester på plats, exempelvis från hemvärnet i Mälarhöjden eller spelmansgillet i Brännkyrka. Under dagen bjuds det på kaffe med dopp och spelas vattenpolo och simmas lagkapp.
Dessutom lekarna “Följa John” och “Utbrytarkungen”. Sistnämnda går till på följande vis, enligt en tidningsnotis: “En av simlärarna knytes i en säck och kastas i vattnet på 4 m. djup. Hans händer äro dessutom bundna. Efter cirka 1⁄2 minut har han lyckats frigöra sig och återkomma upp till ytan”.
På 70-talet har mycket av spexandet och festande flyttat inomhus. Lucia vid bassängkanten blir en tradition i MSS. Den fortsätter långt in på 90-talet. “Det var alltid en förälder som tränade barnen i vilka sånger man skulle sjunga. På lucia var det sedan sång och stafetter. Vi kallade stafetten luciasim och just den finns fortfarande kvar”, berättar Rita Nilsson som kom in i klubben på 80-talet när hennes barn började simma. Den som gjorde bort sig kunde utses att vinna det årliga skämtpriset “Skräckpokalen”.
De första sommarlägren gick till Nåttarö i Stockholms skärgård. Det bildades till och med en fond för att alla som ville skulle ha råd att åka. Under åren har sommarlägren gått till en lång rad platser. Bara för att nämna några: Hirthals i Danmark (bilden nedan), Ljungby, Fagersta, Sandnes i Norge, Junsele och Gotland.
Lite längre resor har också fått plats i budgeten, bland annat till Ungern, Kanarieöarna och Holland.
MSS allra första stjärna var Kurt Jansson. Den enda simmare på 40-talet och början av 50-talet som kunde utmana storklubbarna om förstaplatsen i de regionala tävlingarna. Vid stora tävlingar, som Kungshattsim, fanns det inte alltid chans till pallplats.
Men de mindre förortsklubbarna som Solvik, Långsjö, Södertälje och Mälarhöjden hade egna cuper. En sådan hette “Sexbadskampen”. En annan hette Sjuklubbars.
På damsidan var Gunnel Walfén och Lillemor Gustavsson stigande stjärnor.
Genom åren har många barn placerat sig högt upp på resultatlistorna. Tävlingsviljan var ofta stark. En simmare som stack ut i början av 80-talet var Bernt “Bernta” Höglund. Han drillades under många år av pappan Ossian som var tränare i klubben. Sju år efter att han blev medlem i MSS placerade sig Bernt på 4:e bästa plats i Ungdoms-SM i sin åldersgrupp och fick pryda omslaget på klubbtidningen.
MSS kan inte skryta med lika många simkändisar som Neptun, Hellas och de andra storklubbarna. Men det finns trots allt exempel. Dan Larsson började sin karriär i Mälarhöjden på 60-talet och flyttade senare till Sundsvall SS. Han blev uttagen till OS i Montreal 1976, dock utan pallplats. I VM i Berlin 1978 simmade han hem en bronspeng i 4x100 m fritt. Laget bestod av Pelle Holmertz, Dan Larsson, PerOla Quist och Per Alvar Magnusson). På 90-talet kom han tillbaka och gästspela de i Mälarhöjden i några masterstävlingar.
Under 90-talet och 00-talet deltog MSS i nya tävlingsformer som passade en förortsklubb med lite mindre medlemsantal.
“Centralsim var en väldigt bra tävling för klubbarna i södra Stockholm. Den var inte officiell utan vi var ett antal klubbar – Neptun, Polisen, Hellas, Saltis, Tyresö och Mälarhöjden – som mötte varandra och vässade kunskaperna”, berättar chefstränare Anders Lidblom.
MSS uppfann också en egen tävling när klubben huserade i Skärholmsbadet: Fjärilscupen.
“Vi behövde bli bättre på fjäril. Det var en ganska unik cup eftersom den bara handlade om ett simsätt”, säger Anders.
Knatte Cup gav de allra yngsta chansen att tävla. Och MiniMax, som infördes kring sekelskiftet, är en egen utvärderande tävling som används än idag i MSS.
Albin Lindquist och de andra grundarna av klubben inser redan vid starten att Mälarhöjdsbadet inte räcker till. MSS behöver även träna på vintern. Därför blir Forsgrenska badet på Södermalm klubbens första hall. Badningen där sker på onsdagar och kostar 10 öre för ungdomar och 50 öre för äldre.
På 50-talet dyker fler hallar upp i listorna. Aspuddsbadet, grundat 1919, bokas upp för den kalla säsongen. Det är trångt. På en vanlig träningskväll samlas 62 Mälarhöjdare i den 15 meter långa bassängen. Mot slutet av 50-talet har man börjat träna på onsdagar i Liljeholmsbadet.
Det är inte lätt för en klubb som saknar hemmahall att hitta tider. MSS tvingas kuska runt mellan baden och jaga tider. På 80-talet är man verksam i tre hallar samtidigt. Vid Mälarhöjdsbadet slutar MSS att träna sommartid men det är oklart exakt när den allra första anläggningen överges.
I april 1986 får dock MSS en unik chans. Kommunen tycker att Bredängsbadet inte utnyttjas tillräckligt av de boende. Dessutom är det dyrt att hålla med badvakter. Därför ger man MSS ensamrätt till hallen 7 dagar i veckan.
En protestgrupp – “Badkommittén i Bredäng” – gillar inte att MSS får ensamrätten. Trots att klubben håller öppet för allmänheten ett par timmar i veckan. “Vi känner oss helt överkörda”, säger protestledaren Georg Wickander i en intervju.
Gun Larsson - sekreterare i klubben under många år - försvarar de korta öppettiderna: “Vi tränar många barn, vi har 15 grupper förutom tävlingsgruppen. De som tävlar måste träna fyra, fem dagar i veckan. Bassängen har bara fyra banor.”
Den gyllene perioden i Bredängsbadet får dock ett trist slut. Fackförbundet Kommunal slår larm om att deras medarbetare i lokalerna är utsatta för fara. Betongen vittrar under bassängen, rören rostar och det finns risk för ras, menar man.
Det hela slutar med att hallen stängs för renovering. MSS hänvisas till Skärholmsbadet men förlorar många av sina träningstider. Antalet simmare mer än halveras och en nedgångsperiod inleds.
“Några av våra bästa tävlingssimmare försvinner till större klubbar under den här perioden”, säger Anders Lidblom.
Idag är MSS tillbaka i en nyrenoverad Bredängshall. Simgrupperna blir fler. Föreningen är på väg att starta om och långsamt byggas upp igen.
Tidigt står det klart att för vissa var inte Mälarhöjden en klubb man lämnade efter de aktiva åren. Det var en livsgärning. Pojkar blev gubbar och flickor damer i MSS tjänst.
Curt Hauffman, Inge Bergelv och Egon Holm ström (bilden) är bara några i en lång rad av namn som gör det tråkiga arbetet bakom kulisserna i styrelsen årtionde efter årtionde. På damsidan finner vi Kristina Nordén (bilderna) och Aino Larsén.
Av alla medlemmar som sliter som tränare, ledamöter, städare, vaktmästare och lägerledare finns det ett par som står ut extra: Denis och Gun Larsson.
De går med i MSS som föräldrar tidigt 70-tal och förblir verksamma i styrelsen in i det sista på 2010-talet. Gun och Denis bodde i Bredäng, den nya förort som växte fram precis invid Mälarhöjdsbadet.
Dottern Marie berättar: “Från början blev de engagerade för att vi barn simmade, men till slut blev föreningen deras liv. Det var något de tyckte om att göra”.
Denis får nästan uppleva föreningens 80-årsdag men avlider i februari 2021. Till begravningen skriver Stockholms Simförbund en hälsning:
“Vi kommer alltid minnas dig och allt du gjort för svensk simning och speciellt för Stockholmsdistriktet. Ett stort tack till dig.”
Medlemmen Anna Andersson skriver:
“Under ett antal år var du, Gun, simning och alla simmarkompisar hela mitt liv. Du stod för trygghet, rutin, kärlek och kontinuitet. Vi visste att vi alltid kunde lita på dig. Vi visste att du stannade kvar med oss och att du alltid ställde upp. Vi visste att du fanns där nästa dag också. Dessa år har präglat den jag är idag. Jag hoppas att du någon gång tog åt dig beröm och förstod hur betydelsefull du var. Du är för alltid en del av mitt och många andra simmares liv och vi fortsätter bära dig med oss.”
Vi använder oss av kakor (cookies) för att vår webbplats ska fungera bra för dig. De används även för webbanalys i syfte att hjälpa oss att förbättra våra tjänster.
Så använder vi cookies